Historik
Berner sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i trakterna kring Bern. Hundarna fick namnet Dürrbächler efter det bergiga alpområdet Dürrbach söder om Bern. I anslutning till övriga schweiziska sennenhundar (appenzeller sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund) kallas rasen numera berner sennenhund. Klubben döptes om till Berner-Sennenhund-Klub 1909 då man ansåg att den egentligen var kantonen Berns nationalhund.
Användningsområde
Rasen är i dag främst en trevlig familjehund, en trogen kamrat som bäst kommer till sin rätt när den får arbeta. Den har använts flitigt som skydd eller som vall- och draghundar i Schweiz. Så sent som på 1960-talet kunde berner sennenhundar ses dra stora 50-liters mjölkflaskor från gården till mejeriet nere i byn. Svenska Sennenhundklubben har utformat ett drag- och arbetsprov utifrån rasens ursprungliga användningsområde. Lydnadsträning och tävlingslydnad är aktiviteter som sker med framgång.
Hälsa
Berner sennenhund har flera ärftliga sjukdomar. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) samt njursjukdomen renal dysplasi förekommer. Rasens allvarligaste sjukdomar är tumörsjukdomarna. Hos rasen förekommer flera ärftliga tumörsjukdomar, varav den vanligaste är malign histiocytos som uppskattas omfatta 25 procent av alla tumörer. Frekvensen av malign histiocytos synes vara densamma över hela världen.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen ska vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den ska vara godmodig och tillgiven familjen, självsäker och vänlig mot främlingar samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.
Storlek och utseende
Berner sennenhund är en långhårig, trefärgad hund över medelstorlek. Det är en muskulös hund med kraftig benstomme. Trots sin storlek och vikt är den uthållig och rörlig. Mankhöjd för hanar är 64–70 cm och för tikar 58–66 cm. Pälsen är lång och glänsande, rak eller vågig. Hunden har en kolsvart grundfärg med djupt roströda och vita tecken.
Pälsvård
En genomkamning eller borstning behövs en gång i veckan och vid fällning en rejäl kamning varje dag. Den fäller två gånger per år och tikarna i samband med löp och valpning.
Övrigt
Det är en storvuxen ras som kräver utrymme och behöver som vuxen ordentlig motion per dag, helst lös i skog och mark. Valpar och unghundar ska inte motioneras målmedvetet men röra sig fritt utomhus så mycket de vill. Leder och skelett är inte färdigutvecklade före ca 12–18 månaders ålder. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information om rasen.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.