Historik
Denna antika dvärghundsras har sitt ursprung i Italien, närmare bestämt Bologna (därav namnet). Rasen var mycket uppskattad redan under 1100- och 1200-talen. Storheter som Madame de Pompadour, Katarina den Stora av Ryssland och kejsarinnan Maria Theresia av Österrike, har alla varit ägare av rasen.

Användningsområde
Den är en utpräglad sällskapshund.

Hälsa
Det är en frisk hundras som inte har några rasbundna sjukdomar.

Egenskaper / Mentalitet
Till karaktären ska rasen vara trofast, mycket klok och måttligt aktiv. Den ska vara påhittig, lättlärd och tillgiven sin ägare eller familj, dess vänner och bekanta. Till temperamentet skiljer den sig markant från de övriga bichon-raserna, som är glada och livliga hundar medan denna ras är mer allvarlig och reserverad. Den är lugn, ägaremedveten och en typisk enfamiljshund. Den har alltid skattats högt för sin eminenta vaktförmåga och har en utmärkt hörsel.

Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 27–30 cm och tikar 25–28 cm. Vikten är 2,5–4 kg. Den är för sin storlek ganska lätt i kroppen. Den liknar mest en ganska högställd och gleslockig, oklippt bichon frisé. Den har ganska högt ansatta öron, stor och svart nosspegel, mörkt ockrafärgade, runda ögon, halvlång nos och dito hals. Pälsen är lång, mjuk och rent vit, utan tecken eller nyanser. Klorna är svarta.

Pälsvård
Det kan nog klia i fingrarna på en hundtrimmare vid anblicken av en bolognese, men det gäller att hålla fingrarna i styr. Ren och tovfri ska den vara, men mer avancerade frisyrer är bannlysta. Regelbundna bad i genomsnitt var tionde dag är att rekommendera. Före det ska hela hårmanen kammas och borstas igenom. Några förordar daglig kamning av sällskapshunden. Om man inte borstar så får hunden stora tovor som är väldigt besvärliga att reda ut och plågsamma för hunden. För att pälsen ska få sitt specifika utseende får den självtorka.

Övrigt
Rasen betecknas som glad, livlig och tillgiven. Den tycker om att vara sin ägare till lags och är trofast. Den är sällan högljudd, kräver varsam träning och är en relativt frisk ras. Rasen är tämligen sällsynt och ett fåtal uppfödare arbetar för att rasen inte helt ska dö ut. För närvarande finns cirka 700 hundar registrerade i Sverige.

Text hämtat från: Svenska Kennelklubben