Historik
Dogo argentino har sitt ursprung i Córdoba-provinsen i centrala Argentina. Dess skapare var dr Antonio Nores Martínez som år 1928 upprättade rasstandarden. Rasen är en korsning mellan flera raser och den gamla kamphunden från Córdoba, som i sig var produkten av korsningar mellan mastiff, bulldogg och bullterrier. Rasens anpassningsförmåga har gjort den mycket användbar, bland annat har den använts vid jakt på storvilt. Den har visat sig vara en ädel vän liksom en lojal och omutlig väktare. Rasen erkändes internationellt 1973.
Användningsområde
I rasens ursprungsland används dogo argentino fortfarande som framgångsrik jakthund på storvilt, bland annat av vildsvin och puma. I Sverige används rasen till största del som sällskaphund och har på senare tid blivit en populär utställningshund. Den har visat sig vara en utomordentligt duktig viltspårshund. Det finns individer som är med på bland älg- och rådjursjakt – då främst som eftersökshundar.
Hälsa
Höftledsdysplasi (HD), hudproblem och dövhet förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Dogo argentino är framavlad för storviltsjakt och ska därför ha jaktlust, skärpa och dådkraft (mod). Den har en hel del vaktinstinkt. Den ska vara vänlig mot människor och andra djur. Rasens starka vaktinstinkt och skärpa gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.
Storlek och utseende
Rasen är kraftfull, proportionerlig och utan överdrifter. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och tikar 60–65 cm. Vikt för hanar är ca 45–50 kg och tikar ca 40–45 kg. Färgen är vit.
Pälsvård
Den korta pälsen kräver ingen speciell pälsvård. Badas vid behov.
Övrigt
Den är från början avlad för jakt samt som vakthund och kan därför ha stor jaktlust, skärpa och stark vaktinstinkt.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.