Historik
Rasen har sitt ursprung, som framgår av namnet, i Tibet. Liksom här i västvärlden i dag var den ibland en tillgiven och uppskattad sällskapshund, men det är troligt att den mestadels var en arbetande hund. I början av 1930-talet etablerades rasen i England och till Sverige kom den 1958. Som vakthund kunde den ge ett varnande skall om någon fiende närmade sig, men den skulle aldrig ingripa. Den hjälpte till att hålla samman och driva fåren. Genom årtusenden utvecklades den till en intelligent hund med exakt precision och förmåga att dra självständiga slutsatser.
Användningsområde
Den används numera som en uppskattad sällskapshund. Den tibetanska terriern måste vara smidig, snabb, välbalanserad, stark och tuff.
Hälsa
De är sunda och naturliga hundar och det är inte ovanligt att de lever i 15–16 år och är friska och aktiva hela tiden. De är inte speciellt benägna att få småkrämpor. Däremot finns det, som i de flesta raser, vissa rassjukdomar. PRA och linsluxation (ögonsjukdomar) förekommer och det är viktigt att avelsdjuren ögonundersöks regelbundet. Vid valpköp kontrollera att föräldrarna är ögonundersökta inom ett år före parningen. Dessa resultat är officiella och kan ses på Svenska Kennelklubbens webbplats (Hunddata). HD (höftledsdysplasi) och PNP (njursjukdom) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Människorna i Tibet kallade dem för ”småfolket” och det säger en hel del. Den är intelligent, tillgiven och mycket känslig för sin ägares sinnesstämning. Den försöker vara till lags, hårdhänt bestraffning är mycket olämpligt även om det är viktigt att uppfostran är fast och konsekvent. Det är viktigt för en tibetansk terrier att få vara en fullvärdig familjemedlem. Till sin natur är rasen gladlynt och barnslig och många av dem tror att de är valpar hela livet.
Storlek och utseende
Den är en kvadratisk hund som har en mankhöjd av 36-41 cm. Inga egenskaper hos rasen skall vara överdrivna och de flesta av dem kan beskrivas med ordet lagom.
Pälsvård
Hos den vuxna hunden består pälsen av täckhår och underull. I samband med att vuxenpälsen börjar växa ut blir regelbunden pälsvård ett måste. Alla pälsrika raser fordrar extra arbete och denna ras är inget undantag. Därför är det viktigt att man redan från början vänjer hunden vid att bli badad, borstad och fönad.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.